Debattklimatet kring mat, hälsa och hållbarhet håller sig alltför väl inom artighetssfären och det som brukar sägas. Debatterna är ofta som ett trädgårdsbesök man gör varje år. Trevligt men där finns samma blommor som förra året. Fint men inte så spännande. Med tanke på behovet av förändringar i vår värld avseende vår tids stora existentiella utmaningar så önskar jag mig mer från dem som springer från scen till scen och berättar om hur de vill förändra världen.

Årets Almedalsvecka var i år ett tydligt exempel. Även om många kloka ord sades och händer räcktes ut för vidare samarbeten besvarades sällan frågeställningarna ordentligt. Fokus på att få ut just sitt budskap var överordnat. Debatten och samtalen och inte minst reella lösningar kom alltför sällan till stånd.

Jag älskar verkligen konceptet Almedalsveckan. De demokratiska möjligheterna manifesteras och möjligheterna till möten som i andra sammanhang är svårgjorda blir av någon anledning enklare att få till. Almedalen håller sig kvar trots olyckskorparna efter pandemin. Almedalen behövs. När det är som bäst är det oslagbart.

Över hela Almedalen låg ett osynligt moln som dels innefattade många (på riktigt många) seminarier om Sveriges beredskap, dels visade på en betydligt högre säkerhetsnivå för hela veckan. Mitt bland detta fanns livsmedels-, hälso-, och hållbarhetsfrågorna tydligt. Seminarier om hälsofrågor tog alltid med klimat och miljö-aspekten medan hållbarhetsseminarierna nästan uteslutande fokuserade på klimat och miljö, djurens hälsa och ytterst sällan något om människors hälsa. Precis som vanligt. Kommer man in på människor hälsa sladdar man lätt in på ekologiskt och att det skulle vara extra nyttigt att äta mat från småskaliga verksamheter.  

Det fanns guldkorn, både bland kloka paneldeltagare och moderatorer. Bra och användbara rapporter, inte minst Många bäckar små från Livsmedelsföretagen lanserades. Flera frågor i samhällsdebatten för det kommande året lyftes och visst, vissa Almedalsveckor kan få vara transportsträckor av idéer till nästa år.

På min önskelista för kommande Almedalsveckor står 
1) att experterna inom företagen och organisationerna blir inbjudna i högre grad. Då lär frågorna besvaras mer konkret, debatten bli djupare och mer intressant.
2) Ha inte för många i panelen. ”Ju fler fina titlar desto mer intressant” har aldrig funkat och kommer aldrig att funka. Bara några, absolut max 4 personer.
3) Våga mer specifika frågor till respektive person, färre av samma fråga till alla. 

Och till sist, det handlar inte främst om att vinna, vara bra och lyckas få ut sina budskap.

Utmaningarna kring hälsa och hållbarhet är större än viljan att samarbeta.

Jag åker gärna till Almedalen nästa år.