Kakbröd är ljusa, tunna brödkakor som bakas på vete- eller rågmjöl, jäst, vatten och salt. Kakorna kan naggas för att få en jämnare yta vid gräddningen.

I Norrland bakades brödet på råg eftersom vete har svårt att växa på de nordliga breddgraderna. Brödet gräddades när de vedeldade ugnarna var så heta att de glödde längst in. Temperaturen var då alldeles för hög för att grädda vanliga limpor och bullar, men perfekt för kakbrödet som kräver extrem värme och korta gräddtider för att det ska bli mjukt och segt. För att förvara brödet under vintern kunde det torkas på en stång ovanför spisen och kallades då spisbröd. Spisbrödet var hårt och blöttes upp med buljong eller soppa innan det åts.

Västkustens kakbröd har sina rötter i fiskesamhällena. Hönökakan, från ön Hönö som var Göteborgs största fiskehamn, är det kanske mest kända och spelade en viktig roll för fiskarna. Det platta brödet var både lätt att förvara och äta under fisketurerna på havet. För att spara pengar hade så gott som varje hushåll en egen bakugn där brödkakorna, som kunde bakas på både råg och vete, gräddades över öppen eld.
Det finns också en samisk variant av kakbrödet, gahkku, som ordagrant betyder just bröd. Eftersom samerna var ett nomadfolk hade de ingen möjlighet att odla spannmål. Däremot var bland annat renfällar fina handelsvaror som kunde bytas mot vetemjöl söderifrån. Gahkkun gräddades ursprungligen på en stekhäll eller en stekpanna över den öppna elden och var en viktig del av måltiden som åts med sovel och kött.