Knäckebröd är bakat på fullkornsmjöl av råg, jäst, salt och vatten. Brödet är kavlat och naggat och förekommer vanligen som hela kakor och i smörgåsformat. Det finns två olika typer av knäckebröd. Dels det varmbakade, som skall jäsa två gånger och som är den absolut vanligaste varianten i Sverige. Dels det kallbakade, som bakas utan jäst och som är mycket sprödare i sin konsistens.

Redan under tidig medeltid bakades i Sverige knäckebröd av råg, som då var det dominerande sädesslaget. På den tiden var man beroende av vattenkraft för att mala säden till mjöl. Under våren och hösten, då vattentillgången var stor passade man på att malde stora mängder mjöl. Mjöl som lagrades förstördes lätt av kvalster och mjölbaggar och därför valde man ofta att så snabbt som möjligt baka bröd av mjölet. Brödet man bakade måste kunna tåla ett halvårs lagring eller mer.

Knäckebrödet var ett förrådsbröd som bakades i runda kakor med hål, som kunde vara placerat i mitten eller nära ytterkanten. Hålet gjorde att brödkakorna kunde träs upp på en stång och hängas högt uppe i stugan, utom räckhåll för folk och fä. Förrådsbrödet var från början så tjockt att man var tvungen att doppa det i mjölk eller spad för att det skulle bli tuggbart. Så småningom började man göra det tunnare, så att det lätt kunde brytas i lagom stora bitar. Namnet knäckebröd kommer ifrån kruseknäcke som var namnet på det redskap som man använde för att kavla ut brödet med. Knäckebröd är mellansveriges förrådsbröd.