Respekt-för-det-man-inte-vet

med respekt för det man inte vet

Att vara tvärsäker är rätt ute. En av få positiva saker som coronaepidemin bidrog med är att skillnaden mellan tyckare och kunniga blev än tydligare. Men i samma andetag, att olika kunniga grupper kunde tycka olika. Vem minns inte debattartikeln i en av de största dagstidningarna där 20 personer med den ena omständliga titeln efter den andra tydligt beskrev samtliga fel, identifierade av dem själva, som Folkhälsomyndigheten, läs Anders Tegnell hade gjort och skulle göra?

Om vi går tillbaka till första gruppen, tyckarna, hände något. Kritiken mot att tvärsäkert påstå utan rejält på fötterna blev över lag starkare. Vaccinmotståndare, månlandningsskeptiker, kolhydratmotståndare och alternativmedicinare ställdes till svars och konsekvenserna av deras handlande har framförts överallt. Det blev faktiskt lättare att agera för kolhydrater och fullkorn efter corona.

Nästa grupp, de kunniga (om uttrycket accepteras) i olika grupperingar är mer trixig.  Hur ska man kunna veta vilken grupp som har rätt? Var det de 20 kritiska underskrivarna eller var det Anders Tegnell o co som hade rätt?

Ett är väl ganska säkert, att det kunde ingen veta när coronaepidemin var i full blom. Det blev lättare i efterhand.  Och det är kanske just där vi ska stanna upp. Att ha respekt för det man inte vet.

Problemet med tvärsäkerhet är att helhetsbilden sällan stämmer när forskningen sedan har utrett vad som verkligen gäller. Eller ännu mer tydligt, vad som gäller, så här långt.

Ibland hörs påståenden om att matråd, bland många andra råd som till exempel diesel eller inte, solskydd eller inte, ändrar sig hela tiden. Min erfarenhet säger mig att det är inte riktigt rätt. Matråd ändrar sig inte ofta, de utvecklas. Däremot vill gärna de så kallade tyckarna gärna basunera ut tvärsäkra råd, vilket gör det enormt svårt för forskarna och de som verkar i vetenskaplig anda att sedan berätta hur det hela egentligen ligger till, när rönen har blivit evidensbaserade.

Många som läser

På 90-talet när jag som nyutexaminerad dietist hörde annan legitimerad vårdpersonal tvärsäkert basunera att ’fett ska man äta så lite som möjligt av’ var det lätt att vilja himla med ögonen. För att inte prata om skadan som det gjorde för patienterna avseende matglädje, matlagningsinspiration och  hälsan. Det var inte sant då, det är inte sant idag men utvecklingen har visat att vi behöver mer av en sorts fett, mindre av en annan. Som ett exempel på att man ska ha respekt för vad man inte vet.  

De så kallade tyckarna vill gärna basunera ut tvärsäkra råd, vilket gör det enormt svårt för forskarna och de som verkar i vetenskaplig anda att sedan berätta hur det hela egentligen ligger till.