Kavring är bakad på fullkornsrågmjöl och blir saftigt och hållbart genom att en del av rågmjölet skållas och genom tillsats av surdeg, som ger brödet en syrlig brytning. Brödet får sin mörka färg genom tillsats av mörk sirap. Kavring är som godast om det har fått mogna under några dygn.

Det färdiggräddade brödet delades mitt itu, smordes med fett och sattes ihop två och två, för att bakas ytterligare en gång. När brödet togs ut andra gången hade det en hård skorpa som hindrade brödet från att torka.

I det medeltida Sverige bakades kavring med rågmjöl, men i andra regioner kunde det lika gärna vara andra mjölsorter. Bakningsprocessen var dock densamma. I Sverige var bakning av kavring ett sätt att göra hållbart bröd för soldater och skeppsfolk. I länderna kring södra Östersjön inklusive Skåne har allmogen haft kavringen som sitt viktigaste förrådsbröd.
Traditionen i Skåne säger att en kavring skall vara mörk. Troligen beror det på att de skånska bönderna länge höll kvar vid vinterrågen, som gav brödet en mörkare färg.

Vårt ord Kavring kommer från Danmark och är synonymt med skeppsskorpor fram till 1600-talet i svensk litteratur. Förmodligen sker en ändring av språkbruket när Skåne blev svenskt. I våra dagar benämns också ett bröd bakat på fullkornsråg med sirap och kryddor för kavring.