Baguette är bakat på vetemjöl, jäst, vatten, fett och salt. Surdeg av vete kan också ingå. Degen bakas ut i smala längder som snittas snett över. Typiskt för baguette är den hårda, knapriga skorpan och det storporiga, lätta inkråmet. Baguette bör ätas samma dag som de bakats. Vid lagring mjuknar skorpan och blir seg.
Skårorna i baguetten fyller en praktisk uppgift. De ökar ytan för brödskorpan och gör så att värmen snabbare kommer in i djupet av degen, vilket är viktigt för resultatet. I Frankrike har skårorna ytterligare en betydelse då de är en sorts firmastämpel. Antal och utseende på skårorna varierar från bageri till bageri och visar vilken bagare som baguetten kommer ifrån. I Frankrike finns en speciell organisation som ser till att reglerna kring baguetten följs även idag.

Tore Wretman sägs ha varit den som introducerade baguetten i Sverige. Historien började dock tidigare. Enligt Wretman själv bakades det vi idag kallar för baguette på Diner de Paris i Stockholm redan på 1930-talet. Efter andra världskriget började brödet att serveras på restaurangen Riche. Brödet döptes då till pain riche för att marknadsföra restaurangen. Tore Wretman sägs också vara initiativtagaren till den nu helt vedertagna vanan att servera nybakade, varma bröd, som bars runt i korgar till lunchgästerna på hans restauranger Riche, Stallmästargården och Operakällaren.

I Frankrike finns det ett bröd som heter pain riche, vilket betyder rikt bröd. Det har en traditionellare brödform och bakas med ånga av siktat vetemjöl och är inte likvärdigt med det som idag kallas baguette.